Åsa här :)

Vintern ser ut att stanna ett tag...minusgrader så långt ögat ser (enligt SMHI iaf)...Lite småjobbigt, men det kunde varit värre! Vår grusväg är för en gångs skull helt ok att köra släp på så nu håller jag tummarna för att det inte kommer mer snö...

Jag och Honey jobbar på. Efter en bearbetning av Camilla Alexandersson (equiterapeut) förra torsdagen känns hon superfin och jobbar på bra :) Bara matte som ska hänga med ;) Min pålle är en MYCKET bestämd dam som vet hur saker ska vara (iaf hur HON vill ha det) men hon är faktiskt rätt klok för gör jag "bara" rätt blir det rätt så trots sina unga år är hon en bra läromästare, åt lilla mig i alla fall.

Igår var det hoppträning :) Vi började med en liten travserie där vi fick till en del bra språng, fortsatte sedan med att öva linjer och svängar. Jag har svårt med långa anridningar...Tycker det är mycket lättare att vända upp mot hinder "ur sväng" och tror nog jag kommit på varför (men egentligen ingen nyhet, har hört det förr - eller hur Linda?)

Jag glor för dåligt. Eller för bra. Beror på hur man ser det. Först tittar jag inte på hindret och sen stirrar jag mig blind på det och ser bara det. Dags att lägga om taktik. Vet inte varför jag lagt mig till med denna fula ovana.

Jo kanske. Honey är ju likt ett asplöv, ett väldigt torrt sådant, och darrar lätt till i vinden mao hon är VÄLDIGT vaken och då gäller det för matte att vara minst lika vaken, annars är jag minst en halv häst efter sidled eller längsled ;P Detta har gjort att jag omedvetet(?) hållit koll på Honeys öron(!?! don´t ask me why...) för att kunna stämma av och hänga med. Men nu har hon ju blivit lite äldre och lite lugnare så är nog dags för mig att titta längre än näsan (öronen) räcker. Med start igår. Helst i förrgår. Tror nog att jag ska öva på marken också, då kan jag ju "hoppa" varje dag! Borde ju gå rent praktiskt, kommer förstås att se löjligt ut men här ute är det ändå inte många som ser mig och så får jag ju motion på köpet ;)

Att Honey är på G vet vi ju redan, nu ska bara piloten också fatta galoppen sen kommer vi att bli farliga på tävlingsbanan! I alla fall så utmanar jag oss själva tilll att knipa fler "unghästrosetter" än tidigare år, eftersom det är det jag gör än så länge - tävlar mot mig själv   

Linda här :)

Vet inte hur Vädergudarna tänkte idag men de bjöd på riktigt ruggigt vintersktiväder...blåst och blötsnö. I typiska skåne - från höger till vänster. Att köra till ridhuset var inte att tänka på då det flög igen rätt så ordentligt på sina ställen så idag fick vi anledning att använda stallets nya skrittmaskin :-)! Så himla najs att vi har fått det på gården! Varken Dudde eller Pinnen har gått i skritt innan så det blev en hel del skratt innan de kom på hur det funka! Vet inte hur många ggr Dudde "krockade" med "fösaren" när han vände för att gå på andra hållet   . 

Vi fick även anledning att dra upp Pappan/Mannen i Team Jeppsson, till stallet för att göra klart vår alldeles egna sadelkammare... bara DET är en lyx att ha som inackorderad! Nu är den nästan helt klar sånär på nån hängare som ska flyttas (pluggarna tog slut), samt vår skylt "Team Jeppsson", som vi beställt och som ska upp på dörren! Bilder kommer när allt är klart!

Åsa här :)

Jag gillar egentligen riktig vinter...Så vackert! Tänk en vinterdag men några minusgrader, stålande sol och ett täcke med snö...
Jag har ett härligt minne från en juldag för ett antal (många!) år sedan då jag och några kompisar galopperade för allt vad tyglarna höll upp om en lång backe så snön yrde om öronen. Det var så härligt!!

Men nuförtiden uppskattar jag inte snön lika mycket, i alla fall inte om jag samtidigt ska (försöka) hålla igång Honey, utan sällskap ger jag inte ut på en "backgalopp" och när ridbanan ser ut som nedan är det inte lika kul...

Absolut inget fel på ridhuset, förutom att det blir ett större projekt att behöva ta sig iväg, bara det att det ligger en snötäckt grusväg emellan....  

Men jag tänker försöka i alla fall! Annars blir det ett skrittövningar här hemma istället. Ska bara övertala Honey om det också, hon tänker nog något helt annat när hon kommer ut i snön   

Hoppas snön blir kortvarig så vi kan fortsätta att hålla igång och förhoppningsvis känna lite tävlingsatmosfär om tre veckor   

Qui vivra verra...

Hej Alla,

Förlåt för dålig uppdatering men ibland (allt som oftast) rinner tiden ifrån en. Det händer massor av hästaktiviteter då vädret fortfarande har varit till förmån för oss hästälskare, dock vände det idag och vintern har anlänt. Jag hoppas innerligt att den är på snabbesök!

Fanny och Pinnen har hunnit komma igång med hoppträning. De gjorde deras andra träning igår och det är så roligt att se att de hittat varandra! De är så fina ihop <3!! Det var verkligen värt all väntan på att han skulle bli frisk, man ska lita på sin magkänsla :-)!! Då Pinnen har stått ett tag så vi tar det lugnt i hoppningen. Igår så hoppade de lite lösgörande men avslutade med lite linjer på småhinder... han är inte ett dugg tittig, hoppar allt med öronen rätt fram :-))!! Fanny har en tendens att bli lite "stel" och alltför "korrekt" i sitsen men hon har verkligen börjat slappna av och inser att träning är träning! Förra hoppträningen hoppade Fanny på Hack i tron om att det skulle vara lika bra som när jag hoppar Dudde på det men ACK så fel det blev... på tok för starkt! Denna gång hade vi ett vanligt bett och vilken skillnad... där ser man så olika det kan vara :-)!!

Själv gjorde jag och Dudde en superträning i tisdags!! Sånär på ett stopp, då jag gick in och spela "besserwisser", så var träningen fläckfri!! Det är så härligt att äntligen få känna känslan utav att "bara" rida och låta hindret komma, att veta att hindren är högre än vanligt men ändå känna sig helt bekymmersfri! Jag lovar.....2014 kommer att vara ett bra år för Team Jeppsson, även om jag och Dudde kommer att "uppträda" i skymundan för att lämna plats åt Mini Teamet.... Fanny och Pinnochio!!

Idag var det dags för hoppträning, såååå kul :)

Dagen började med att jag följde med Ulrika, min tränare ut i skogen med hennes hästar. Red hennes fina 1,40-häst idag, även kallad "vite", för hon är just det, vit, eller ska vara det iaf ;) Härlig häst, som är väldigt stel i början, men fin efter ett tag :)

Så ikväll blev det ÄNTLIGEN dags att hoppträna igen och försöka komma igång på allvar efter en månads lullande! Oscan var laddad som tusan, stark och sparkade bakut efter hindrena. Smått obekvämt, men bara att rida vidare ;) Efter ett tag lugnade han ner sig och blev mer koncentrerad. Men jisses vad jag kände mig "grön" igen!! Satt lite ovanpå, och svårt att komma ner i sadeln och få en bra känsla. Hade bestämt redan innan att MAX en meter skulle vi hoppa, och det höll jag ganska bra, bara några enstaka språng som blev högre. Ville börja lugnt med Oscan, behålla hans fina vilja och att det skulle vara lätt för honom :)

Men va f-n, det går bättre nästa vecka, det är jag ganska säker på. Efter några träningar är vi tillbaka där vi slutade ;) Så hemskt var det ändå inte, ni som känner mig vet att jag sällan är helt nöjd med min egen ridning ;)

Ska kanske sätta upp en sån här skylt utanför ridhuset när Oscan är igång?! ;))

Stina som skriver ikväll :)

Imorse bar det av till Fyledalen för en skogsrunda. De som känner mig vet att jag helst inte rör mig ur sängen tidigt på morgonen, men faktum är att jag tycker det är väldigt härligt att komma ut i skogen när jag väl kommit dit. Problemet är att komma ur sängen och ta sig till stallet...

En som var pigg imorse var Oscan! Han tyckte det var TOPPEN att komma ut i skogen, var ett tag sen sist. Redan första backen efter vi hoppat upp tog han täten och skrittade ifrån de andra. Öronen var klistrade framåt :)

Sen fick matte en runda som hette duga. Vet inte hur många förhållningar jag gjorde, och hängde på halsen ett par gånger när det kom bakutsprång. Men vad gjorde det, Oscan hade ju sååå KUL!!! Får nog åka dit oftare, fick tillochmed lite solsken...!

I måndags gjorde jag och Dudde en annan variant på ursprungsövningen "Klockan". Istället för att bygga cavalettin med tre galoppsprång emellan på volten så samlade vi ihop innerstöden så de stod med 1,5 m i diameter och cavalettin låg på  50 cm, se bilderna nedan. 

Något suddig bild.....

Jag var kanske inte den bästa tecknaren i plugget men tror att 

ni kan tyda ridvägen ändå ;-) (*asg*)

Denna variant är inte bara för att få en rytmisk galopp utan bra även för lösgjordhet, styrka och lydnad hos hästen, och balans hos både ryttare och häst. Som ryttare måste du verkligen sitta tillbaka för att rida volten tillbaka, oerhörd bra balansövning, minsta lilla du "tappar" och lutar dig fram eller släpper yttertygel så "faller" hästen ur balans. Det är oerhört viktigt att "svänga" på ytter! Testa, den är riktigt Bra!! För att öka svårigheten så minska på volterna.

Klockan har många olika varianter och grundövningen är enligt nedan. Då rider du cavalettin på volt med tre galoppsprång emellan. Inte helt lätt att få en jämn volt ;-)

Såhär efter jul och nyår är det lite tomt i plånboken samtidigt som det kommer de här nytt-år-räkningarna i hästvärlden; medlemsavgift, licens, ridhuskort...Dessutom har jag lyckats med att ha både hovslagare och equiterapeut samma månad samtidigt som fodertunnorna behöver fyllas på. Det är vid sådana tillfällen det man försöker att förtränga blir uppenbart - hur dyrt det verkligen är att hålla på med denna "hobby".
Jag har för längesedan slutat att kalla hästarna för min hobby. Det är inte en hobby när man har häst(ar) - det är en livsstil. Detta pga att trots att det är en del jag försakar för att ha RÅD och TID att hålla på med dessa djur skulle jag inte kunna tänka mig ett liv utan dem. Jag har vid några (dock väldigt få) tillfällen, när det varit som mörkast på hästfronten, tänkt - Nä nu slutar jag med det här med hästarna. Orkar inte och tänk vad mycket tid jag skulle få och vad jag skulle kunna unna mig (och mannen, hade blivit till en del SPA-weekends och vardagslyx...) för de pengarna istället!
Men jag hinner nästan aldrig tänka klart för blir avbruten av mig själv som då undrar hur tomt det inte skulle bli? Så länge jag kan minnas har jag nämligen beundrat och älskat dessa vackra djur och de har alltid varit en del av mitt liv och vars plats skulle vara svår att ersätta med något.
Jag skulle dessutom förmodligen bli en mindre glad och mer lat person och pengarna hade jag istället lagt på träningskort, fixa naglarna, gjort fräcka frisyrer, köpt märkeskläder - ja de hade säkert gått åt ändå!
Men att vara utan hästarna...nej de betyder något på ett djupare plan, de har alltid funnits där och är en oas i en stressig vardag. Dessutom en gång hästtjej alltid hästtjej ;))
Så därför är hästarna för mig inte bara en hobby utan ett sätt att leva - en livsstil <3