Kraftlös, maktlös, orkeslös men ändå sömnlös...hur går det ihop?
Tidigare ikväll stupade jag i soffan, trött och deprimerad efter att ha varit ute med pållen. Men nu kan jag inte sova...
Älskade Honey känns jätteskum, ojämn på något sätt, halt ibland, ibland inte...Jag som hade stora förhoppningar på att det "bara" var ngt som behövdes justeras med skorna och få på sulor, vilket jag fick igår. Kanske är jag för "het på gröten" tar kanske ngn dag innan det släpper, får väl avvakta och se men som vanligt ser jag det i nattsvart direkt.
Detta inlägg är inget kul men känner att jag måste skriva av mig, självömka mig och få utlopp för det jag känner för jag börjar allvarligt talat ge upp hoppet helt. Funderar på att skita i det här med häst. Så mycket tid, pengar, kraft och energi jag lägger ned och vad får jag tillbaka? Huvudbry, oro, känsla av maktlöshet...Jag vill ju bara kunna träna, tävla och ha kul! Men tydligen är det för mycket begärt. Hur jag än försöker, är noggrann och försiktig så skiter det sig hela tiden. Vad f-n gör jag gör fel?!?!?
Jag orkar snart inte se alla inlägg på Fb och insta om träningar, tävlingsresultat, filmer eftersom jag blir så avundsjuk, fruktansvärt avundsjuk och deprimerad...Jag vill också vara ute och ha kul!!! Men varje gång jag börjar få till det är det kört igen. Tro f-n vi inte kommer ngnstans, blir ju ständigt avbrutna!
Jag älskar min häst, fina, vackra, söta Honey <3 Men ack så känslig. Jag köpte en fin häst för att kunna ha skoj och kunna ut och tävla och visst har hon potential men hon har aldrig fått komma till sin rätt, alltid kommer något i vägen. Jag har försökt att tänka positivt men jag pallar snart inte längre...orkar inte hoppas...och det ständigt malande Varför? Vad gör jag för fel? Varför ska jag hela tiden ha sån otur med hästarna? Ngn/ngt måste ju tycka att jag verkligen inte ska syssla med hästar och detta ngt börjar få sin vilja igenom...:'((
Som sagt ingen upplyftande läsning och jag vill eg inte ha ngn medömkan, vill bara skriva av mig och tycka lite synd om mig själv...
Hoppet är det sista som överger en men för tillfället känner jag mig väldigt övergiven...

Att jag inte lär mig!!!
Förra veckans träning gick sådär, Honey stannade lite igen men kände att jag inte fick rätta känslan och red inte så bra så fick ta på mig det. Träningen veckan innan hade gått super så det kändes sådär kul att backa ett steg :( Ja ja bara att bita ihop och kämpa på och leta upp känslan igen.
Har sedan trimmat Honey i helgen, ridit ut lite och det har känts bra. Hade som plan denna vecka att trimma tis sen skulle Honey (och jag!) vila ons så (framförallt jag) inte skulle vara lite mör till träningen utan orka "rida" och inte åka häst ;)
Dock blev det vab igår då Ian är krasslig och när mannen frågade om jag tänkt rida tänkte jag att en liten sväng på grusvägen i det fina vädret hade inte varit fel. Behöver ju bara skritta och trava lite och känna att Honey är "med". Sagt och gjort, vi ut och Honey kändes fin och positiv. På väg hem travar jag lite, Honey snubblar/trampar till, tror hon trampade på en sten, och börjar HALTA!?! Vad f-n!! Vi ska ju träna imorgon och tävla på lördag tänkte jag!
Ja det var inte mkt mer mer det än att hoppas att det var ett stentramp och att det går över snabbare än kvikt...
Imorse när jag tog ut henne tyckte jag det så skumt ut men ska kika mer i em på lina.
Är det inte typiskt!! :(( Man ska inte frångå sina planer, jag hade inte tänkt rida igår och med facit i hand skulle jag struntat i det! Är inte första gången det händer heller så är väl dags att lära av mina misstag nu :'(
Lätt att hålla sig för skratt, dock är ändå hoppet det sista som överger en...

Att jag inte lär mig!!!
Förra veckans träning gick sådär, Honey stannade lite igen men kände att jag inte fick rätta känslan och red inte så bra så fick ta på mig det. Träningen veckan innan hade gått super så det kändes sådär kul att backa ett steg :( Ja ja bara att bita ihop och kämpa på och leta upp känslan igen.
Har sedan trimmat Honey i helgen, ridit ut lite och det har känts bra. Hade som plan denna vecka att trimma tis sen skulle Honey (och jag!) vila ons så (framförallt jag) inte skulle vara lite mör till träningen utan orka "rida" och inte åka häst ;)
Dock blev det vab igår då Ian är krasslig och när mannen frågade om jag tänkt rida tänkte jag att en liten sväng på grusvägen i det fina vädret hade inte varit fel. Behöver ju bara skritta och trava lite och känna att Honey är "med". Sagt och gjort, vi ut och Honey kändes fin och positiv. På väg hem travar jag lite, Honey snubblar/trampar till, tror hon trampade på en sten, och börjar HALTA!?! Vad f-n!! Vi ska ju träna imorgon och tävla på lördag tänkte jag!
Ja det var inte mkt mer mer det än att hoppas att det var ett stentramp och att det går över snabbare än kvikt...
Imorse när jag tog ut henne tyckte jag det så skumt ut men ska kika mer i em på lina.
Är det inte typiskt!! :(( Man ska inte frångå sina planer, jag hade inte tänkt rida igår och med facit i hand skulle jag struntat i det! Är inte första gången det händer heller så är väl dags att lära av mina misstag nu :'(
Lätt att hålla sig för skratt, dock är ändå hoppet det sista som överger en...

Hej på er - Åsa här!

Ja du Stina, nu måste vi ju verkligen skärpa oss när vår flitigaste bloggare "bara" kommer att gästblogga...Får bli ombytta roller!   

Nu är det nytt år och som sagt nya planer. Jag och Donnan (alias Honey) kämpar på och hon känns också mkt fin! Härlig känsla på hoppträningen sist så hoppas det bara är att bygga vidare på den!
Håller också tummarna för ett år utan tråkiga, oplanerade avbrott - eller hur Stina? Nu vill vi bara att det ska flyta på    

Funderar också på tävlingsstart i början av februari, sen blir det lite planerat uppehåll då vi åker på skidsemester så sen blir det inte tävling förrän i mars. Tiden rinner fort iväg!

Hoppas också att vädret håller i sig även om jag är fruktansvärt trött på lera. Förstår verkligen hästarna som stannar vid ingången till hagen och tycks tänka "Alltså allvarligt, ska jag gå ut i DET DÄR?!?" Kan inte vara lätt att kasa runt i leran som suger fast benen och inte ger fäste...

Har förresten en liten fundering - vill testa anatomiskt träns på Honey och valet står mellan PS of Sweden eller Micklem...Har svårt att välja, ngn som kan delge lite erfarenheter/tips? Ngn som testat goldwing-bett? Rider just nu på hack och det funkar bra men vill ju tävla dressyr igen och då krävs bett...

Tar tacksamt emot tips!

Ha det gott så länge :)

Jag och Honey på tävling i maj förra året. Längtar till våren!

Det var inte igår...Åsa här ;)

Är på G uppåt igen efter en svacka...Honey blev halt efter senaste skoningen, precis innan omg II av Allsvenskan :/ Vad är oddsen?? Jaha börjar nästan bli van att vi inte ska komma ngnstans. Efter vet besök, besök hos hovis igen är vi nu på G igen, tar en dag i taget ;)

Idag var vi och hämtade en ny liten förmåga. Vi ska låna en B-ponny till Gry då "Fulle" (shettisen) börjar bli lite liten och är en äldre herre som helst av allt verkar vilja tar det lugnt i hagen ;) Grynet blev själaglad och ville rida en sväng direkt när vi kommit hem :) Visst är de söta? <3

Gry och Lillen <3

Åsa här :)

Jag och Honey har varit ute och testat på dressyrvärlden och det gick rätt hyfsat. I alla fall tillräckligt bra för att det ska bli av igen :)

På hoppfronten har vi också varit ute på tävlingsbanan igen, tillsammans med laget i Allsvenskan div II. Det blev dock mer eller mindre katastrof för mig och Honey :( I veckan innan tävlingen var vi och tränade med laget för Leif Nilsson i Björka och då gick det riktigt bra! Vilken känsla :)) Men sen hände något...Skulle bara hoppat lite på vanliga veckoträningen men helt plötsligt var känslan från måndagen som bortblåst :/ Jag litade inte på Honey och hon litade inte på mig. Eftersom vi skulle hoppa på lördagen kunde vi inte ta hur mkt som helst så vi hann tyvärr inte hitta kommunikationen riktigt.

Det märktes på lördagens tävling där både jag och Honey hade svårt att fokusera och tyvärr påverkade varandra negativt. Blev sämsta tävlingen ever och tråkigt att det är just när man är ute med laget :( Nu skötte de andra sig riktigt bra så totalt 4 fel och 6:e plats (eg delad 4:e men tiden avgjorde till vår nackdel :/ ).

Hittade senare en spricka i hennes höger mungipa så det kan ju till viss del förklara beteendet, men inte allt. Ja det är en känslig häst jag har. Nervositet, stress allt känner hon av, till både för- och nackdel.

Nu jobbar vi på att hitta linan igen och tilliten. Hoppas vi lyckas tillräckligt så att nästa omgång med laget blir mer lyckad. Mycket mer. Men det gäller kunnat tänka positivt och hur som helst kommer det att gå bättre för så mycket sämre kan det inte gå ;)

Halloj!

Åsa här :) och som rubriken lyder var det ett tag sedan jag med skrev. Vet inte vad jag ska skylla på...Det fina vädret och sen jobbet som satte igång med buller och bång? Blir lika förvånad vart år när läsåret ska igång ;P

Med Honey och mig är det bra :) Vi kämpar på och jag tycker det går bra framåt. I sommar har jag verkligen njutit av att kunna rida, första sommaren som Honey varit fullt igång :)) Hon känns också mycket lugnare nu och mer trygg i sig själv (och med mig) och då lossnar det lite mer också.

Blev riktigt glad när jag var med henne hos Camilla Alexandersson för lite förebyggande och åtgärdande behandling. Camilla såg verkligen skillnad på Honey, mycket lugnare i blicken och hade blivit annorlunda i kroppen. Kul när ens kämpande ger resultat :)) Liten boost för självförtroende var det också :)

Vi har kommit igång och hoppträna och Honey känns fin och väntar fint om jag rider rätt ;) I markarbetet/dressyren är vi också på gång, hur bra får vi väl veta på söndag eftersom jag anmält mig till dressyrtävling :O Tänkte jag kunde ut och lufta (vänja) Honey vid tävlingsplatser igen och utan hinder som Honey så taggar igång på. Vi får väl se om det var en lyckad strategi eller om det blir fiasko ;) Nåja, efter första lilla genrep ikväll känns det bra på hemmaplan i alla fall så jag vet att vi kan...Men sen tillkommer tävlingsmiljö, nervositet, domare...Ja, ja det ska i alla fall bli spännande och om inte annat blir vi en erfarenhet rikare! :)

So long!

Hej på er, Åsa här!

Det har väl knappast undgått någon (inte om man är hästmänniska i alla fall) att det var Falstebo Horse Show förra veckan. En tillställning som är en av årets höjdpunkter!! Minst två dagar måste tillbringas där :))
Då jag gärna vill se Tour of Amateurs-finalen är onsdagen en given dag och de senaste åren har Gry följt med denna dag, även så i år <3 Hon tyckte det bästa var ärevarven och Huntingen trots att vi inte fick läktarplats vid hoppbanan (hur mkt folk som helst!!) utan satt vid ett av hindrena vid dressyrläktaren.

Sen hade vi tre (jag, Stina och Linda) bestämt att festa i Falsterbo fre kväll och titta på finalerna på söndagen :))
Fredagen var planen att börja i Malmö (eftersom vi skulle sova hos min syster) och den vidare mot VIP-tältet i Falsterbo och eftersläppet där. Vi hade inte lyckats få tag i biljetter (kom fram till att de nog inte säljs som förköp) så tänkte vi fick vara ute i god tid och ev återvända till Malmö och gå ut där istället. Vi lyckades locka med oss min inte-så-värst-hästintresserade lillasyster ut med oss "hästnördar" så vi var fyra glada tjejer på bussen till Falsterbo. Väl där visade det sig att de var rejält försenade med eftersläppet så vi blev lite smått nervösa var vi skulle ta vägen i 1-2h...Meen skam den som ger sig och vi lyckades flörta/fjäska (och med lite hjälp av kontakter) oss in så plötsligt idkade vi barhäng medan bl.a Ryttareliten avslutade middagen :)) Sen följde en kväll med värsta öset!! Shit vad kul vi hade!! Det blir svårslaget! Som syrrans kommentar antydde var det en del kända ryttare där: "När man ser en lille som inte är skitsnygg men med en hel flock tjejer runt sig så är det alltså en känd ryttare" ;)

Hästtjejerna har piffat till sig ;)

Syrran och Linda förfestar!!

"Auga booss"

Jag och Sis <3

I vimlet (Var är du Stina?)

Partypinglor!!!

Dagen efter var vi sådär pigga och fötterna har nog känts bättre men det var det värt!!
Lördagen blev vilodag (och umgås med familjen) sen på söndagen var det dags igen!! Väderprognosen visade dock regn, regn och åter regn så lite oroliga var vi allt för dagens GP-hoppning... Men som tur var hade vi vädret med oss och regnet upphörde och det blev tom riktigt bra väder till GP:n som bjöd på mkt fina hästar och spänning!! Att sen se svenska flaggan hissas i topp och höra nationalsången efter att Alex Zetterman segrat var grädden på moset! Så härlig att se Alex glädje och kärlek till sin häst! Knappt ett öga torrt, i alla fall inte våra ;)

Efteråt gick vi ner på banan och spanade in hindrena...Gulp!

Vi lyckades också leta upp Alexander för att få in bild på honom och Fanny - dem sista innan han rusade vidare till presskonferensen :)

Finns inte mycket som slår Falsterbo!! Det enda tråkiga är att det tog nästan en timme att komma ut från parkeringen. Logistik är inte personalens starka sida ;)

Ja nu är det ett år till nästa gång och vi längtar redan!! Det enda som kan slå detta år är väl att ha biljetter till själva VIP-läktaren... Kanske någon som känner sig manad att sponsra oss med det mot ett fullständigt och mer detaljerat referat ;))

Tack vänner för denna toppenhelg! <3