Kraftlös, maktlös, orkeslös men ändå sömnlös...hur går det ihop?
Tidigare ikväll stupade jag i soffan, trött och deprimerad efter att ha varit ute med pållen. Men nu kan jag inte sova...
Älskade Honey känns jätteskum, ojämn på något sätt, halt ibland, ibland inte...Jag som hade stora förhoppningar på att det "bara" var ngt som behövdes justeras med skorna och få på sulor, vilket jag fick igår. Kanske är jag för "het på gröten" tar kanske ngn dag innan det släpper, får väl avvakta och se men som vanligt ser jag det i nattsvart direkt.
Detta inlägg är inget kul men känner att jag måste skriva av mig, självömka mig och få utlopp för det jag känner för jag börjar allvarligt talat ge upp hoppet helt. Funderar på att skita i det här med häst. Så mycket tid, pengar, kraft och energi jag lägger ned och vad får jag tillbaka? Huvudbry, oro, känsla av maktlöshet...Jag vill ju bara kunna träna, tävla och ha kul! Men tydligen är det för mycket begärt. Hur jag än försöker, är noggrann och försiktig så skiter det sig hela tiden. Vad f-n gör jag gör fel?!?!?
Jag orkar snart inte se alla inlägg på Fb och insta om träningar, tävlingsresultat, filmer eftersom jag blir så avundsjuk, fruktansvärt avundsjuk och deprimerad...Jag vill också vara ute och ha kul!!! Men varje gång jag börjar få till det är det kört igen. Tro f-n vi inte kommer ngnstans, blir ju ständigt avbrutna!
Jag älskar min häst, fina, vackra, söta Honey <3 Men ack så känslig. Jag köpte en fin häst för att kunna ha skoj och kunna ut och tävla och visst har hon potential men hon har aldrig fått komma till sin rätt, alltid kommer något i vägen. Jag har försökt att tänka positivt men jag pallar snart inte längre...orkar inte hoppas...och det ständigt malande Varför? Vad gör jag för fel? Varför ska jag hela tiden ha sån otur med hästarna? Ngn/ngt måste ju tycka att jag verkligen inte ska syssla med hästar och detta ngt börjar få sin vilja igenom...:'((
Som sagt ingen upplyftande läsning och jag vill eg inte ha ngn medömkan, vill bara skriva av mig och tycka lite synd om mig själv...
Hoppet är det sista som överger en men för tillfället känner jag mig väldigt övergiven...

Att jag inte lär mig!!!
Förra veckans träning gick sådär, Honey stannade lite igen men kände att jag inte fick rätta känslan och red inte så bra så fick ta på mig det. Träningen veckan innan hade gått super så det kändes sådär kul att backa ett steg :( Ja ja bara att bita ihop och kämpa på och leta upp känslan igen.
Har sedan trimmat Honey i helgen, ridit ut lite och det har känts bra. Hade som plan denna vecka att trimma tis sen skulle Honey (och jag!) vila ons så (framförallt jag) inte skulle vara lite mör till träningen utan orka "rida" och inte åka häst ;)
Dock blev det vab igår då Ian är krasslig och när mannen frågade om jag tänkt rida tänkte jag att en liten sväng på grusvägen i det fina vädret hade inte varit fel. Behöver ju bara skritta och trava lite och känna att Honey är "med". Sagt och gjort, vi ut och Honey kändes fin och positiv. På väg hem travar jag lite, Honey snubblar/trampar till, tror hon trampade på en sten, och börjar HALTA!?! Vad f-n!! Vi ska ju träna imorgon och tävla på lördag tänkte jag!
Ja det var inte mkt mer mer det än att hoppas att det var ett stentramp och att det går över snabbare än kvikt...
Imorse när jag tog ut henne tyckte jag det så skumt ut men ska kika mer i em på lina.
Är det inte typiskt!! :(( Man ska inte frångå sina planer, jag hade inte tänkt rida igår och med facit i hand skulle jag struntat i det! Är inte första gången det händer heller så är väl dags att lära av mina misstag nu :'(
Lätt att hålla sig för skratt, dock är ändå hoppet det sista som överger en...

Att jag inte lär mig!!!
Förra veckans träning gick sådär, Honey stannade lite igen men kände att jag inte fick rätta känslan och red inte så bra så fick ta på mig det. Träningen veckan innan hade gått super så det kändes sådär kul att backa ett steg :( Ja ja bara att bita ihop och kämpa på och leta upp känslan igen.
Har sedan trimmat Honey i helgen, ridit ut lite och det har känts bra. Hade som plan denna vecka att trimma tis sen skulle Honey (och jag!) vila ons så (framförallt jag) inte skulle vara lite mör till träningen utan orka "rida" och inte åka häst ;)
Dock blev det vab igår då Ian är krasslig och när mannen frågade om jag tänkt rida tänkte jag att en liten sväng på grusvägen i det fina vädret hade inte varit fel. Behöver ju bara skritta och trava lite och känna att Honey är "med". Sagt och gjort, vi ut och Honey kändes fin och positiv. På väg hem travar jag lite, Honey snubblar/trampar till, tror hon trampade på en sten, och börjar HALTA!?! Vad f-n!! Vi ska ju träna imorgon och tävla på lördag tänkte jag!
Ja det var inte mkt mer mer det än att hoppas att det var ett stentramp och att det går över snabbare än kvikt...
Imorse när jag tog ut henne tyckte jag det så skumt ut men ska kika mer i em på lina.
Är det inte typiskt!! :(( Man ska inte frångå sina planer, jag hade inte tänkt rida igår och med facit i hand skulle jag struntat i det! Är inte första gången det händer heller så är väl dags att lära av mina misstag nu :'(
Lätt att hålla sig för skratt, dock är ändå hoppet det sista som överger en...

Tja, Stina här :)

Både jag och Oscan är väldigt nöjda med det fina vädret på sistone! Känns som att vintern är över, eller det hoppas jag iaf   

Tävlingsdebuten för året blev i Skabersjö i början av februari, och Oscan var TAGGAD! Dubbelt felfri i båda starterna    Kunde inte blivit bättre!! Nästa start blir i helgen, och kan JAG rida ordentligt, så fixar Oscan resten ;)

Han känns väldigt fin och fräsch i kroppen, och börjar bli riktigt rund och musklad. Fin att trimma och fick agera "ridskolehäst" till en vän för ett tag sen. Även vännen blev kär i honom   , inte konstigt alls ;)

Bara att njuta så länge han är fräsch!! Och det gör vi, i fulla drag ;)) !!!