Honey – eller Honeysuckle BS som hennes fullständiga namn är – och jag möttes för första gången för rätt så exakt 3 år sedan i en hage i Tåghusa utanför Sankt Olof i Skåne. Jag letade ny häst efter det att jag fått ta bort min kära Pilgrim endast 9 år gammal pga överridande tornutskott (sk kissing spines) i sadelläget. Pilgrim var min egen uppfödning och det kändes mer än väl att behöva ta bort honom. Den historian kommer jag att berätta en annan gång…

I mitt sökande efter ny häst var Honey inte den första jag träffade på. Jag börjde med att prova en 5-årig valack efter Maloubet de Pleville hos Lisen och Peder på Grevlundagården. Vilken häst! Att hoppa den var en dröm! Visserligen grön och pga sjukdom i unga år lite efter i utvecklingen, därav ett pris som en vanlig dödlig som jag hade råd med ;P Jag hade bestämt mig för denna oemotståndliga svettfux men tyvärr visade röntgen lite som jag inte vågade chansa på :’( Det var tungt att köra hem från den besiktningen och med den känslan den hästen gav vid hoppningen hade jag ju blivit (mer än lite) kräsen…

Jag fortsatte att leta häst och provade rätt många men var det inte det ena så var det det andra; ”Nja, för styvt avstamp”, ”För liten och ponnyaktig”, ”Har den verkligen kapacitet för 1,30…” många funderingar. När jag väl hittade en med bra känsla så var den för dyr, tyvärr hade jag ju bara en viss mängd pengar…inte olikt många andra som letar häst.

Min tränare var en god hjälp i letandet av häst och hon tipsade mig om en fin 4-åring som gått kvaliten och med bra möderne. Denna 4-åring var Honey…

Det var strax innan jul 2010. Jag och Linda tog en liten Österlentur då jag skulle prova två hästar i ridhuset på Svabesholm och på hemvägen svängde vi in om till Brita Stenpil i Tåghusa och kikade på Honey. En nyfiken brun dam med bläs och fyra vita fötter (dock svårt att se för all snö) mötte oss. Det var väldigt mycket snö och hon var inte riden på ett tag så jag kunde inte provrida då. Det skedde ca en månad senare då vägarna blivit farbara igen och Honey varit en stund hos Camilla Axelsson i Skurup (som ridit henne tidigare också). Honey gav en bra känsla, mjuk och fin och väldigt bra inställning till hoppning trots att hon eg är dressyrstammad, självaste Don Schufro till morfar ;) så efter att ha sett henne löshoppas och provat henne en gång till bestämde jag mig. Så var det ju bara det där med besiktning och röntgen igen…Fy vad nervös jag var då! Men det var inga problem och Honey hade gott om plats mellan sina tornutskott :) En glad Åsa fick den 1 februari 2011 hem Honey <3

Efter det har det verkligen gått upp och ner för oss med bottenrekord under förra året…Mer om detta en annan gång! Nu är det nytt år och 2014 är det som börjat bäst av de tre år vi hittills påbörjat tillsammans så jag har stora förhoppningar på detta år! Hoppas ni därute känner likadant för egen del! 

Halloj everybody allihopa, Linda här ;-))

Äntligen är Fanny och Pinocchio igång med träningar! Som vi har längtat!!! Vi tränar dressyr för Lisbeth Bergöö sedan 1,5 år tillbaka. Lisbeth är lugn och pedagogisk och har gedigen erfarenhet, hon har själv tävlat upp till Grand Prix nivå. 

Fanny tränade tillsammans med Peppy (Fannys förra ponny) och hennes nya ryttare. Det blev ett kärt återseende och nu kommer de träffas varannan lördag kl 13 :-).

Fanny gjorde inte sin bästa dressyrträning men det var inte förväntningarna i heller :-). Pinnen är en ungponny och hon behöver hjälp då vi inte har så stor erfarenhet av unghästar. Dessutom har han stått skadad hela hösten så han har ju även hunnit "tappa" en del. Han är en smart kille med myyycket motor som "driver" lite med henne och tar sina chanser men i slutet så fick Fanny övertaget och de var så fina tillsammans! Ska bli superspännande att följa deras utveckling!! Hemläxa: Sidvärtesrörelser, övergångar och mjukna i höger hand :-).

Dudde fick jobba på lina idag, mycket övergångar och galopp i större och mindre volter. 

Linda Här :)

Det blev ett skrittpass i byn under gatulamporna här på fredagkvällen, pga. killarnas SPA dag igår då de förmodligen är lite möra. På nåt konstigt vis så har vi alltid dåligt väder när vi ska skritta ut mitt i veckan på kvällen... Det var rått, kallt och som vanligt enligt skånskt väder så regna det från vänster till höger... Det finns tydligen inget dåligt väder utan bara dåliga kläder, finns det nåt smart huvud som kommit på... VI har SJUKT DÅLIGA kläder kan jag säga :-((

Halloj, Linda här!

Killarna inledde det nya året med en SPA dag hos vår sponsor Camilla Alexandersson på Thulesbo Säteri. Camilla har varit Team Jeppssons sponsor sedan augusti 2012 och det är en fantastisk privilegie att vara hästägare och bli sponsrad av en Diplomerad Eguiterepeut. Våra hästar behandlas kontinuerligt för förbyggande av skador. Här kan du läsa mer om Camilla och hennes verksamhet.

Camilla och Dudde! Pinnen lekte med vattenkoppen, tyckte den var dödskul :)))

Kristallkrona är ett måste i ett slottsstall!

Jag lämnade de innan jobb på morgonen och hämtade de på kvällen, så de har verkligen fått en heldag med en riktig genomkörning av behandlingar. Pinocchio besökte Camilla för första gången och har fått akupunktur, massage, lite kotknäckning och fått sola. Dudde fick också "knäckt lite kotor" och stötvågsbehandling. Camilla hittade en gammal låsning i bäckenet på Pinocchio vilket kan förklara hans steppande emellanåt med bakbenen, speciellt när han ska bajsa och skjuta rygg så kan det visas. Dudde hade mindre gammal bristning i lårmuskeln på höger sida, vilket kan förklara hans svaghet i höger bakben och att han inte riktigt vill trycka på och sätta sig i höger galopp. 

Fina men ack så trötta killar kom hem till Solåkra gård på kvällen... båda gäspade ikapp när de kom in i sina boxar - det är tufft att vara Kung för en dag ;-)

Hej Alla, Linda här :)!

Det känns skönt att kunna lägga 2013 i arkivet… det är inget år som jag känner att jag vill komma ihåg Men, jag har har dragit mycket lärdom av det!

Året började med att jag gick hemma och var arbetslös. Jag lider av Hypotyreos och min sjukdom visade sig tydligt och hälsan var i botten. Vintern var långdragen med kyla och aldrig har vi väl haft så mycket snö under en så lång period. Det var svårt att hålla hästarna i träning och räddningen mot min frustration (och själviskhet) var att Dudde fick virus och stod i nästan åtta veckor.

Med två inackorderade hästar och mindre pengar i plånboken så drogs mina träningar ner ganska ordentligt under våren, för att Fanny skulle kunna fortsätta sin träning. Det blev även sparsamt med tävlandet, även för Fanny och min motivation var i botten.

Efter att jag fick jobb igen och allt började rulla på så kom även jag igång och kunde återuppta träningen igen i början på sommaren. Dock hade vi tappat en hel del, jag och Dudde och det visade sig vara en lång väg tillbaka. Helt otroligt vad fort man tappar när man inte har så mycket rutin så man klarar sig utan tränare. Jag försökte hålla igång min hoppning trots att jag inte tränade för någon men jag kände mig ändå som en ”nybörjare” när jag kom tillbaka.

I augusti flyttade Peppy, Fannys förra ponny, till ny fodervärd och jag och Dudde bytte stall och flyttade till Jenny. Hos Jenny har vi allt man kan önska sig! Stor ridbana med hinderpark, närhet till ridhus och skrittmaskin under uppbyggnad. Stallet är fullt med tävlingshästar vilket gör att hästarna fodras minst 3 ggr dagligen året runt och står inne på nätterna, det passar Dudde väldigt bra då han är svårfödd! Dessutom är Jenny hovslagare vilket underlättar en hel del när man har 8-17 jobb mån-fre. Jennys bonusdotter rider också så Fanny har fått en rid kompis.

Jakten på ny ponny startade under försommaren och efter att kört halva Sverige runt och råkat ut för en del nitlotter och oseriösa hästägare så hittade vi äntligen Pinocchio, bara runt hörnet! I september kom han hem och vid besiktningen så visade han hälta. Vi bestämde oss ändå för att behålla honom då han har ett fantastiskt psyke och för att vi tror väldigt mycket på honom. Efter drygt tre månaders behandling för sulläderinflammation kunde Fanny äntligen börja sätta igång honom i mitten på december. Nu håller vi alla tummar och tår för att Fanny och Pinocchio får ett bra 2014 med siktet inställt mot högre höjder!

Träningsmässigt har kurvan gått spikrakt uppåt, för mig och Dudde under hösten. Vi är verkligen på G. Vi har inte tävlat så mkt så de få starter som har gjorts har enbart varit för att få rutin. Dock har vi lyckats göra en del fina rundor. Motivationen är på topp och just nu känns det som om vi kan bestiga vilket berg som helst! Dudde har musklat sig och växt i sin kropp, han trivs i stallet har blivit en lugn och harmonisk kille. Dudde och jag har åter blivit ETT och det ska bli roligt att se vad 2014 kommer att ge oss!

Ett huvudbry för mig i hoppningen är det här med distanser fram till hindret. Är egentligen inte rädd för att hoppa högt, men däremot rädd för att komma fel, vill ju ge Oscan de bästa förutsättningarna för att klara hindret felfritt!

Mina funderingar har såklart mest satt spöken i huvudet på mig, så det har jag försökt släppa så mycket jag bara kan :)

Igår hittade jag filmer på Youtube som tog upp just detta. Kände igen mig i mycket, och tyckte att de var ganska vettiga faktiskt! Titta gärna, de är i 3 delar, och ca 10 minuter långa var och en. Provade själv idag ett av tipsen som de hade, att räkna ner galoppstegen innan bommen/hindret, och det funkade ganska bra   

Sen handlar inte allt om distansen, det beror oxå på hästens galopp/energi/tempo, som så många som hoppar säkert vet ;)

http://youtu.be/F84TodVzuso  Del 1

http://youtu.be/vj2k59Yk2tA   Del 2

http://youtu.be/U38cwdq7AK0 Del 3

Där fanns fler bra filmklipp, som jag ska roa mig med att titta på   

Då Honey varit skadad tidigare i år anser jag att hon redan haft sin vila och kör på nu under vintern för att göra henne starkare och lydigare.

Idag var det dags för hoppträning - alltid ett spännande moment då Donnan är  - milt uttryckt - förtjust i att hoppa, vilket matte iofs gillar, men tro mig, när det gäller Honey kan det bli FÖR bra. Ni som känner oss vet vad jag menar, för er andra, tja ibland beter hon sig lite som en ponny och nästan sticker mot hindrena. När jag ibland trimmar i ridhuset (som tillhär mion hopptränare och där är alltid hinder uppbyggda) har hon svårt att fokusera på markarbetet för "Matte du vänder ju upp mot ett HINDER!" när jag försöker rida på stora volterna...;) Nu i höstas när vi skulle börja hoppa igen efter skadan var hon mer vild än tam och vi fick börja med att travhoppa - suck!

Men nu har vi tränat ett tag och hon börjar komma ner på jorden. Idag var hon jättefin och vi fick till en bra reglerbar galopp och hon väntade fint men var ändå på G. Vi tränade mest kontroll och vägar på småhinder och hoppade en serie med bom - räcke - bom - oxer - bom  - räcke som hon gjorde bra, bara jag som blev lite väl ivirig och inte tog tillbaka tillräcklig snabbt efter så jag ger mig själv bakläxa på det! ;)
Längtar redan till nästa träning! :)

Stina eller egentligen Kristina som jag heter, köpte Oscan i Kristianstad när han var ett år. Ganske stor, svart, hingst OCH busig! Visste redan då att han kom till att bli en skimmel, min fjärde skimmel... Verkar som det är min grej :) Hästen som jag hade just då, Tamira, visade sig inte vara så intresserad av hoppning, eller iaf inte högre än 1 m, det tyckte hon var lagom. En jättehärlig häst som var enkel att lära nya grejer, men hoppa tyckte hon var sådär... Och eftersom jag älskar att hoppa, började jag leta efter en häst till... Tamira såldes 2007 och avlivades tyvärr 2009 :-(((

Jag köpte Oscan som "påläggskalv". Oscan som unghäst var en mardröm    Han slängde sig för allt, och var alltid stressad. Han kallas "Spöket" då han ser farliga saker överallt, men numera kan han komma över rädslan hyfsat bra iaf.

Efter allt skyggande, kom hans skadoperiod. Den varade från våren 2010 och 3 år framåt. Har slitit mitt hår många gånger över hans otaliga skador och sjukdomar, och många gånger tvivlat på om han någonsin kommer att hålla??!

Bytte hovslagare, och nu så!! Han har varit hel hela 2013, och känns bättre än någonsin!! Ingen är gladare än matte, och givetvis Oscan, som nu får komma ut och visa upp sig på tävlingar, och slipper boxvila :)

Så under 2013 har han gått stabila 1,20 och även startat LA:1 dressyr. Oscan har lite svårt att förstå meningen med dressyr, men som den hästen kan! Har superfina gångarter och tryck i språnget! Men som en numera 12-årig valack, är han lite bekväm ibland :) Målet för 2014 är att han ska gå snäppet högre i hoppningen, och i dressyren kanske någon mindre tävling på hemmaplan.

I höstas var det 10 år sedan jag köpte honom, och hos mig stannar han tills han inte finns längre!! I minst 20 år till