Halloj, Linda här :)!

Det har varit en bra vecka för Team Jeppsson, kanske framförallt för Fanny som efter sex veckor, äntligen kan rida sin Ponny!! Igångsättningen har gått bra hitintills, de har joggat på halvlånga tyglar på raka spår och galoppade först igår på fyrkantspåret ett par varv åt vardera håll. Ikväll började Fanny så smått att "jobba" och det märks att Pinnen har saknat det... han var direkt med på noterna och var till 100% arbetsvillig. Fanny tycker att han känns mycket lugnare och inte alls så spänd som tidigare... känner han sig trygg i stallet och är tillfreds med livet :)??

Själv har jag hopptränat i veckan hos U! Träningen började sisådär och jag hade "låst" mig i senaste träningen för Kristian. Fick lite diskuterat på tu man hand med Ulrika om hur jag kände, eller inte känner, vilket var skönt.

Oftast så är där andra omkring under träningarna, som inte rider, och personligen så har jag ingen lust att diskutera min ridning och mina problem när andra lyssnar.

Vi var båda överens om att inte höja hindren utan hålla de låga, på 1m, för att koncentrera mig på distansterna och att få tillbaka, både mig själv och Dudde, efter hinder. Jag fick göra lappträningen, sätta en bit hushållspapper mellan min skänkel och Dudde och rida en bana utan att tappa lapparna. När jag väl "förstod" hur lätt jag släppte skänkeln och hur Dudde blev "lång" över hinder så la jag all mitt fokus på att hålla om och jädrans vilken fin runda vi fick!! Känslan är tillbaka och jag åkte superlycklig hem från hoppträningen, och denna gång har glädjen fått stanna :)!! Börjar motivationen för hoppningen att komma tillbaka? Var det ett Liljeholmen som behövdes?

Igår var det dags för Dressyrtävling i Frosta! I lördags hade jag helt tappat suget för att tävla men fick lite lust tillbaka när jag hjälpte Stina på sin hopptävling. Sa till mig själv på e.m att "Nu får du fanimej ge dig!! Du kan inte hålla på att anmäla dig till en massa tävlingar för att sedan dra dig ur dan innan"... om inte annat så förlorar jag startavgifterna och så jädrans gott har jag inte om det!

Åsa följde med mig som stöd o support och faktiskt om jag inte kände mig något taggad när vi parkerade på tävlingsplatsen och jag fick se alla vackra dressyrhästar. Det är annorlunda att komma ut på en dressyrtävling. Det är ett sånt lugn över hela platsen...inga domare som "galer" i högtalare, inte en himla massa hästar och ryttare överallt och stämningen ryttare emellan är mycket mer ödmjuk än på hopptävling. Dudde är verkligen supercool här också... på hopptävlingar går han igång redan när han kommer ur släpet...börjar dansa och studsa rundor. Här går han ut, tittar intresserat sig runt omkring....låter sig sadlas och fixas utan någon som står och väser "Stå still" hela tiden. På framridningen är han nyfiken men arbetsvillig och inne på banan kan han visst spänna sig lite o titta till men inga utfall.

När Lena och Elli såg filmen från tävlingen så sa de att "Han verkar tycka om detta, han vill gärna visa upp sig, ser verkligen ut att trivas" och jag håller med, IDAG trivdes han att få stå helt ensam på scenen (med Dunderklumpen på ryggen)  :)!! När vi fick startsignal så sa jag till Dudde...."Kom igen nu Dudde, nu visar vi att Vi kan" och vilken uppvisning vi bjöd på!!

Vi fick 67,857%!! Fatta!!! Och kommentarerna var så himla roliga att läsa!! Inget "hög nacke", "dålig form", "vinglig"...utan det var en "slarvig hörnpassering", "Bra satsat", "prydlig uppvisning"!! Vi fick en 8a!! En 8a på travvolten och jag fick en 7a på sits och hållning :)!! Vi fick som sämst 6 poäng!! Jag är så supernöjd och jag fällde faktiskt ett par lyckotårar när Åsa läste upp vårt resultat!!! YES YES YES!!!! DÄR SATT DEN!! Äntligen tog sporren i sidan på mig med, det är ju jag som varit skänkeldöd....Nu jädrans är vi på G igen och motivationen....??? Den är tillbaka!!! 

Nu väntar två hopptävlingar, Gärds den 26 juli och Trolleholm den 9 augusti. Den 16 augusti ska jag rida en LB:3 i Ystad :)! 

Tack för mig, Godkväll ;-)!!

Tja :)

Stina här ikväll!

I helgen har det varit tävlingar på hemmaplan, vilket är roligt. Dock alltid lite extra nervöst när många man känner vill komma och titta    !

Kahlua gick 80 och 90 cm, vilket hon gjorde jättefint! Lite okoncentrerad i första klassen, inte så konstigt, andra gången hon är ute, och där var mycket att titta på. Hon skötte det finfint ändå och var nolla i första, och ett ner i andra. Tror väntan och värmen gjorde att det blev ett ner, hon blev lite matt :)

Oscan gick 1,10, och vilken runda han gjorde! Supertaggad och jättefint, dubbelt felfri och placering!! Jag helnöjd ;) Bestämde mig för att rida 1,20 oxå, go with the flow liksom...! Blev lång väntan i värmen, och var något trött i andra vändan. Fick inte bästa uppladdningen då vi krockade med en annan häst på framridningen    Den andre tjejen red långt in från spåret, och jag red nära staketet. Då får hon för sig att vi ska tvunget korsa till höger och vänder in framför mig.... Jag vågade inte hålla till höger eftersom jag då ridit rakt ut framför henne, så jag fortsatte rakt fram. Hade hon bara fortsatt på sitt spår rakt fram, och jag fortsatt på mitt hade vi aldrig varit i närheten av varandra... det är mänskligt att fela, men blev jäkligt irriterad då det var fullständigt onödigt!!! Hennes häst sprang in i Oscans rumpa, eftersom han försökte kasta sig undan. Väldigt läskigt, det small till högt, och jag hoppas att det inte blivit några bestående men för Oscan... Efter det blev han osäker och lade öronen bakåt så fort en häst kom galopperande mot honom... Inte så konstigt... Eter denna tråkiga uppladdning gick resten av framhoppningen sådär, och när det är dags för vår tur känns det inget vidare.. Går in och hoppar 1-3 lugnt och sansat, och till hinder nr 4 ligger vi för stort, och eftersom pållen är försiktig, tar han det säkra före det osäkra och tvärnitar. Jag fortsatte att hoppa hindret, utan häst    jaja, så kan det gå... Lite snopet bara att gå ut igen. Dagens lärdom, rid ordentligt så hoppar Oscan :-/ slog mig på benet, ryggen, och pekfingret har svullnat upp, har ett minne av att jag fastnade med tyglarna. Känns ändå ganska ok idag, och tänkte prova rida lite imorgon för att se hur det känns :) det går säkert bra ;)

Har varit i Falsterbo idag och tittat, och är sugen på att hoppa/tävla igen :) Om två veckor är det tänkt att Oscan ska gå, så taggar till dess!!

Första klippet här är på Kahluas 90 cm runda, och andra är på Oscans 1,10.

Godmorgon alla :)

 Har ni lyssnat på Ridpodden med Lisen Bratt Fredricson som sänds på Sveriges Radio? Om inte... Gör Det :)!!

Gokväll i stugan, Linda här :)!

Allt är inte depp, även om de sista inläggen varit mindre positiva! Ny månad, ny dag och nya möjligheter ;-)!

Idag blev en glädjens glad och minsann om den inte kom med dubbel glädje :))! Hovslagaren kom och skodde om Pinnens framben med flytsulor! Måste säga att vilket snyggt jobb vår nya hovslagare gör. Det blir en helt annan passform när man varmskor, är sjukt impad! 

Äntligen fick Fanny sitta upp på sin ponny, som hon har längtat!! Kände sig dock lite stor efter att ha ridit Bilala och Dudde den sista tiden :)))! Vi skrittade ut en runda på 30 min och Pinnen o Fanny såg väldigt nöjda ut!! Håll nu tummarna för att han får lov att vara frisk, vår Pinocchio!!

Dessutom fick vi besked på idag att vi får lov att stanna i stallet! En häst är såld och då får vi plats! Är superglada för det då vi trivs jättebra och har närheten. Ridbanan är toppen och sköts om efter konstens alla regler, den vattnas och harvas. Stallet är lättarbetat med breda gångar och stora ytor. Spolspiltan är rymlig, toa och kök finns också! Ska ta bilder vid tillfälle så ni får se! 

Ska försöka hinna att köpa bommar till helgen då jag ska flytta ner mina hinderstöd till stallet. Mina bommar blev dåliga när vi bodde på gården så jag slängde dom när vi flyttade därifrån. Mattias ska snickra underställ och utfyllnad och barnen får hjälpa till att måla ;-)!

Idag deppar inte Team Jeppsson, idag firar Vi :)!!

Halloj, Linda här!

Idag tränade jag för Kristian. Tanken var att jag skulle ha tränat igår och att Familjen skulle varit på Tivoli idag men sonen skadade sig under en fotbollsmatch och vi tillbringade en stor del av dagen på sjukhus och helgen fick helt enkelt planeras om. 

Jag har nog sällan känt mig så värdelös som jag gjorde efter denna träning! Det var egentligen inte att träningen i sig gick dåligt utan nog mer för att varenda gång jag tränar för Kristian så är jag tillbaka på ruta ett! Nu tränar jag visserligen 2-3 ggr/år för honom men det finns liksom ingen utveckling... jag är kvar på samma skitstadie som jag var när jag tränade för honom första gången för två år sedan! En okontrollerad häst som springer genom alla hinder med en ryttare som flänger runt i sadeln och försöker manövrera. Vart tar alla Ulrika träningar ivägen?? Var är det ekipage som faktiskt har utvecklats enormt, som nuförtiden faktiskt får in alla steg i linjerna, som faktiskt hoppar bana med hinder upp till 1,25...det ekipaget är som bortblåst när jag tränar för K och jag sitter och hoppar rundor på skithinder utan att veta vad jag egentligen gör!!  

Jag var lite orolig för hur Dudde skulle vara på hoppträningen idag med tanke på hans "psykbryt" förra veckan. Jag valde att hoppa honom på bett för att se om det fanns någon förändring mot hacket. Att det skulle vara nåt fel på honom kunde vi ta bort ganska snart, även om K och U fick övertyga mig om att han ser hur fin ut som helst! Galenpannan från förra veckan var som bortblåst och det var superskönt, så då var det förmodligen träningsvärk, efter alla dressyrträning, som spökade.

Dock är "Höger" inte vår starka sida. Vi har problem, eller jag?! Jag hamnar i dragläge när vi rider i högervarv.. drar tygeln mot mig och hamnar med tyngden på vänster sida så hela hästen flyter ut med bogen och bryter ridvägen. Både Kristian och U tycker att jag är rent för snäll mot honom och måste tvinga att sätta honom på höger, börja rida och sluta åka häst, rida på två tyglar och inte bara på en. Usch, jag tycker att jag är tuff mot honom men båda menar att jag är för mesig och behöver sätta honom på plats så att han nån gång kan bli starkare i höger bak. Jag blir nog försiktigare när jag rider på bettet för jag är så rädd att jag sätter balansen i handen och att hans sår i munnen ska gå upp, det har varit så fint länge nu. Sista rundan tuffade jag till mig och den blev helt ok, om jag bara hade andats nån gång mellan hindren....*suck*!

Här är det bästa med att rida på Hackamore! Man kan inte rida på en tygel utan måste rida på lika tygeltag hela tiden för att Hacket ska göra inverkan på hästen, annars glider det bara fram o tillbaka. På ett bett inverkar du hela tiden och ger hästen fel budskap om du inte gör rätt och det är ju det svåraste med ridningen... när gör du rätt? 

Jag är så jädrans besviken på mig själv!! Va FAN, jag kan ju detta!!! Jag har övat på det i evigheter, vad FAN HÅLLER JAG PÅ MED???!!! Köp en cykel och börja cykla istället!! Glöm det!! Hoppet är det sista som överger en och förr eller senare ska jag väl lära mig rida!!!

Dagens övning...eller krigfält....hmpf!

"-Hej Matte, ryck upp dig... jag tyckte det gick bra"!

Hej Alla, ett deppinlägg från Linda här....

För det första så letar jag fortfarande efter min motivation...motivationen utav att vilja hoppa! Jag kan inte svara på vad som har hänt, jag grubblar, spekulerar, analyserar och terroriserar min familj utan framgång för några svar. Under det sista året har det svalnat av och efter vart träningstillfälle så blir det tydligare. Efter en hoppträning som har gått bra så är jag lycklig för stunden, men det svalnar ganska fort.

Jag tycker det är skitroligt att hoppträna, tror jag?? Eller försöker jag intala mig själv att jag tycker det är roligt? Jag har kommit på mig själv att anmäla och titta efter tävlingar för att i andra stund avanmäla mig igen... något i mig säger att "Jag vill ut o tävla" medans något annat i mig säger att jag "inte vill". 

Hade det varit så att jag endast reagerade såhär när det gällde tävling så hade det ju berott på tävlingskänslan men det som stör mig är ju att det gäller även på träning - hoppträning. Jag var ju ute och tävlade dressyr och hade inga problem med det. Jag har läst av mig om det gäller höjden på hindren, men det gör det inte! Jag känner ingen som helst rädsla eller nervositet utav att rida mot ett hinder... det är något annat... och jag tror att jag fann svaret idag...det värsta är att ifall detta är svaret på min brist på motivation och glädjen i hoppningen... då har jag ett större problem än vad jag vågat tänka på och för att hitta motivation kräver en ganska stor förändring och innebär en ganska stor omställning. Är detta svaret så kommer jag aldrig någonsin komma över bakgrunden till detta för att det har påverkat mig så, men jag kan lära mig att gå vidare och lägga det bakom mig! 

Samtidigt är jag glad för att veta att hoppningen finns kvar i mitt hjärta!

Min Hjälte <3

Vi kommer igen!!

Hej Alla, Linda här :)

Idag var vi på återbesök med Pinnen hos veterinären. Hon tyckte som jag, att han tar för sig mycket bättre fram men att han fortfarande visar orenhet på böjt spår i vänster fram och ännu tydligare på hårt underlag i samma varv, dock ingen hälta. Visas hälta/orenhet på hårt underlag tyder det på att hästen är sulöm! Vidare tycker hon nu att vi ska sätta igång Pinnen för hon tycker ändå att han är så pass bra samt att se om han påverkas i ridningen. Dock ska vi sätta flytsulor på båda fram innan igångsättning så jag ringde vår nya hovslagare direkt när vi kom hem och fick en tid på tisdag! Kan säga att flytsulor var f-n ingen billig historia!!! Trodde jag skulle tuppa av när jag fick höra summan....

Nåja, det känns skönt att han är på G och jag håller tummarna för att Fanny och Pinnen snart är full gång och tillbaka på tävlingsbanan igen :)!

Stina här :)

Ikväll har det hopptränats!! Först med Oscan som verkligen börjar komma tillbaka, vilket klipp i språnget han hade idag!! Gick ut från träningen med största smilet   

Hoppade en övning där Ullis höjde upp till en oxer på 1,30, Oscan hade öronen klistrade framåt, och bara tryckte till! Sådan härlig känsla!!! Fick en fin kommentar av en av de andra som tittade på, hon tyckte att han såg ut som en stabil 1,30-1,40 häst! Kommentaren värmde väldigt mycket med tanke på att han är inte helt igång än :)) Man behöver de här ljusglimtarna i hästvärlden, det är mycket slit, men sååå kul när det sen går bra!!

Vet inte var han fått sitt självförtroende ifrån?? Bara jag som ridit honom ju ;)

Efter Oscan var det dags för Kahlua. Kahlua hoppade stabilt 1,0 meters banor, oxå med öronen spikrakt framåt! Härlig pålle!! Nu får de ta det lugnt över helgen, eftersom jag åker iväg imorgon. Nästa helg är det dags för tävling för båda, och jag LÄNGTAR!!